Hej, nu ska jag fan skriva av mig lite, det handlar om min uppväxt.
När jag va liten bodde jag tsm med min mamma och min pappa, och min pappa hade en kompis som hette ANDRE, han .. han våldtog mig när jag va ett år gammal, ingen kunde röra mitt underliv eller vad man ska säga på 3 år, men mamma va tvungen, jag kunde inte göra någonting, jag bara låg och grät, mer minns jag inte, mamma va livrädd för pappa, för han va inte så jävla snäll mot henne kan jag säga, jag och mina småsyskon fick stå och titta på när han sparkade och slog min mamma medvetslös, och min pappa sa .. det är såhär man behandlar skit, en gång slog han min mamma och hon ringde polisen, hon sprang till en hörna och höll sig för huvudet och grät och va livrädd, han stog och sparkade henne medans hon pratade med polisen, efter ett tag kom polisen och då höll pappa om henne och sa att hon hade ramlat ner för en trappa, han LJÖG, men min mamma vågade inte säga någonting, när mamma kom hem från sjukhuset började han om på nytt, han bröt hennes fingrar, han slog henne medvetslös, han tog en sänggabel och smällde den rakt i huvudet på henne, när mamma skulle lämna oss på dagiset sa hon att hon hade ramlat och att det inte va så allvarligt, men det va det, för hon va så rädd för att pappa skulle döda henne, dom ända som visste om detta va jag ida jonatan och min morfar, ingen annan, det va SKITOFTA min morfar fick köra henne till akuten för hon va söndermisshandlad, min mormor stod aldrig på mammas sida, min mormor hatade mamma, hon ville inte att mamma skulle finnas, hon önskade att hon va död, när vi va på min morbror jonas begravning försökta min morbrors tjej och min mormor att putta i mamma i graven, men mammas ex simon högg tag i mamma i sista sekunden, nu har vi inte längre kontakt med våran släckt på mammas sida, för vi är döda i deras ögon.
tyvärr är detta allt jag minns.
Jag mår skit över våldtäckten, som jag fick reda på idag.
Jag bröt ihop och kunde knappt andas.
vilket jävla helvete.
Jag älskar min mamma för den hon är.
Utan henne i mitt liv skulle jag inte vara någonting.
Tack vare henne, kan jag försöka kämpa framåt.
Försöka glömma allt det förflutna.
men man vet aldrig om det försvinner.
det kommer det aldrig göra ..
